Lina Olofsson

Jag är nog en av dom lykligaste människorna just nu. Har aldrig mått såhär bra, mentalt alltså. Jag är nästan alltid glad och jag älskar verkligen alla ni som fått mig att må såhär. Mitt liv har inte direkt alltid varit en dans på rosor, har helt ärligt aldrig känt att jag passar in. Jag har alltid haft bra vänner, men har alltid mått dåligt över att jag varit en av de opupuläraste människorna på skolan. Jag behöver vara omringad av folk och veta att dom gillar mig. Men när man var liten visste man inte så mycket om sånt, allt man ville var att ha roligt. När jag var mindre lekte jag mycke att jag var häst, de va mest det jag gjorde på rasterna och så. Och det har suttit i, under alla år i svenstavik. Jag är jätte stolt och älskar verkligen att jag håller på med hästar, men de finns dom gånger då jag sagt att jag slutat med det. Bara för att jag ville att folk skulle se annat av mig än bara hästar. Skulle man beskriva mig med ett ord var det alltid häst eller ryttare. Aldrig något annat. 

Men nu är det slut, jag är som sagt mega stolt att jag är en ryttare, för utan hästarna skulle inte jag vara den personen jag är. Dom är en del av mitt liv, precis som alla andra jag älskar. Och jag kommer verkligen satsta på ridsport, för jag vill bi något! Jag vill komma långt, precis som alla hockeyspelare och fotbollsspelare, alla siktar mot stjärnorna. :)